Bok 1  Bok 2

Bitterblue har nu regerat över sitt land i åtta år och börjar inse att allt inte går så bra som det kunde ha gått. Hennes sekreterare överöser henne med pappers arbete som för det mesta är helt betydelselöst. När hon försöker att göra något produktivt så hindrar de henne. Efter ett tag tröttnar hon på det och börjar att smyga ut på nätterna för att kunna utforska sin stad. Första kvällen råkar hon komma till en av stadens många sagorum. Där träffar hon två tjuvar som kommer att spela en viktig roll i Bitterblues letande efter sanningen om sin far. 

Hemligheternas rike är spännande och ett bra avslut för serien. Den binder ihop de tidigare böckerna även om det inte verkar så först. Man måste läsa nästan halva boken för att förstå hur det hänger ihop vilket jag tycker är lite dåligt, men förutom det var den bra.

När man läser kan man verkligen känna känslorna som karaktärerna känner. man rycks med i äventyret och händelserna. Ett roligt inslag tycker jag är att författaren förklarar hur chiffer fungerar och att hon i slutet skriver lite om olika karaktärer som varit med i boken.

Hemligheternas rike får   av 10 änglar.

//Angel

Johan och Ester är bästa vänner, och har varit det ända sedan dagis. Bara det att Johan vill vara mer än vänner, men han vet inte hur han ska säga det till henne. När Ester blir kär i en hårdrockare och han verkar gilla henne tillbaka, är det receptet för en katastrof.

Det här är boken som har alltifrån svartsjukedraman och känslomässiga kollapser. Alltså en bok som jag knappast skulle läsa om jag inte hade extremt tråkigt. Vilket jag har nu, så.

Fast jag gillar den här boken. Den påminner lite om Det fattas en tärning av Johanna Thydell. Men djupare känslor och inte lika många karaktärer.

Fast nu ska jag inte jämföra dem två böckerna, jag ska ju faktiskt skriva en recension om Det är så logiskt alla fattar utom du (väldigt lång titel).

Språket och flytet i texten är något utöver det vanliga, rentav fantastiskt. Det är "ungdomligt" utan att kännas som den skrevs för 30 år sedan.

En riktigt bra bok helt enkelt.

 djävular av 10.

Lite ironiskt att huvudpersonen stukar foten ungefär samtidigt som jag. Kanske lite väl många detaljer kring det som framkallar plågsamma minnen. Den biten skummade jag igenom.

/Devil

Nu är sommaren här!! Fast ni vet säkert redan det, det är nästan slutet på juni. Själv har jag stukat foten och rör mig inte speciellt mycket, max till kylskåpet i andra änden av huset. Men, jag har upptäckt att man får väldigt mycket tid att läsa när man är skadad.

I alla fall, jag är inte död och ska snart skriva en recension på Deluxe av Anna Godbersen.

Det vill säga, när jag orkar masa mig till den stora datorn i vardagsrummet.

 
  Har alltid varit förtjust i solnedgångar...

Glad midsommar alla!

/Devil

Sophie är dotter till den världskända skräckfilmsregissören Spooky Stone. När hennes föräldrar flyttar från Los Angeles till den pyttelilla "staden" Mythic, lovar hon sig själv att så fort som möjligt återvända till LA.

Sophie får snabbt tre nya vänner, men börjar snart misstänka att det någonting konstigt med dem. Och med henne själv...

Med tanke på att titeln är Häxskolan trodde jag faktiskt att alla på skolan skulle vara häxor, ungefär som Hogwarts i Harry Potter-serien. Det visade sig vara tvärtom, och jag blev ganska besviken.

Sedan har ingen av karaktärerna någon personlighet. Möjligtvis huvudpersonen Sophie, men hon är extremt irriterande och ger mig huvudvärk.

Vissa av karaktärerna försvinner sådär helt plötsligt och kommer aldrig tillbaka. Jag hade gärna träffat dem igen.

Och det som är mest irriterande av allt; skolans populäraste tjej ser ut precis som Barbie, med alla rosa kläder och blont hår och bla bla bla... Fast ond då, givetvis. Kunde inte författarna haft lite mer fantasi?

Betyg:  av 10.

/Devil

Tidstornador härjar på jorden. Människor, hus, och bilar flyger upp i luften för att sedan försvinna. Ingen förstår vad som händer förutom 11-åriga Silver och en mystisk man, Abel Darkwater. Båda söker efter Tidväktaren, uret som styr tiden i hela universum. Men Tidväktaren är borta och ingen vet var den finns.

Alltså, jag är fullt medveten om att jag köpte en fantasy, men jag var inte riktigt beredd på det här. Ullhåriga mammutar och ett ställe i rymden (format som Vatikanen) där alla döda påvar samlas (?)... Eller kanske ännu mer fantasifullt, en kolsvart kanin lika stor som en ponny som ägnar dagarna åt att spionera på huvudpersonen (hur tänkte författaren där ???).

I vilket fall som helst, så är den här boken sprängfylld med fantasi, vilket jag tycker om. Kanske lite väl mycket ibland.

Tidväktaren är en ganska komplicerad bok och författaren gör det inte bättre genom att förklara allting på ett väldigt jobbigt sätt. Jag minns att jag läste den när jag var runt 11 år, och då hade jag svårt att förstå allting. Nu, tre år senare, förstår jag allt men jag skulle definitivt förklarat det på ett bättre sätt.

Tidväktaren får   djävular av mig. Egentligen förtjänade den bara 5, men den får ett plus för Bigamisten (den svarta kaninen) som jag tyckte väldigt mycket om.

/Devil

Carmen, Bridget, Tibby och Lena är bästa vänner. Detta är historien om den första sommaren de är åtskilda. Mystiskt nog dyker ett par jeans upp sista dagen systerskapet är tillsammans. Alla fyra provar plagget, och magiskt nog passar de alla perfekt. Det kan inte vara en slump.

Vännerna stiftar regler och kommer på idén att skicka jeansen mellan sig under sommaren, för att behålla kontakten. Kommer jeansen hjälpa dem att klara av sommaren?

Detta är ju, ganska självklart, en bok som handlar mycket om vänskap, kärlek osv... Då är det givetvis lika självklart att karaktärerna har en stark personlighet så att man fastnar för dem. Så upplevde inte jag boken.

Den enda karaktären jag verkligen längtade efter att få läsa om var Tibby. Carmen förstod jag mig inte alls på. Resten var strax över godkända.

Jag såg filmen som är baserad på den här boken för ca 2 månader sedan. Jag visste i och för sig vad som skulle hända, men böckerna brukar alltid vara bättre än filmen. Faktiskt så kan jag inte nu bestämma vilken som var bäst, eftersom båda hade sina för- och nackdelar.

Miljöerna var fint beskrivna och författaren hade fantasi. Inte direkt en unik bok (förutom det där med jeansen), men fullt godkänd.

I alla fall blir betyget   av 10.

Och jag har redan börjat läsa fortsättningen men jag kommer förmodligen inte lägga upp recensionerna här på bloggen, eftersom jag har en känsla av att jag kommer tycka likadant.

/Devil

Tjenixen Alla!!   

Jag är fullt medveten om att uppdateringen inte har varit den bästa. Men jag har helt enkelt orkat...

Jag skulle egentligen skrivit en recension om en bok. Men jag glömde bort handlingen.

I alla fall, här kommer min recension av Det fattas en tärning.

Puck är 16 år. Hon gör allt för att inte förlora kontrollen, inte låta någon komma för nära men samtidigt behålla de som älskar henne. Boken handlar också om när Puck var elva år och hennes pappa lämnade dem. Svek och kärlek blandas om vartannat.

Jag antar att jag alltid har haft fördomar om romaner. Jag har alltid sett dem som tråkiga och händelselösa. Men den här boken visade att jag hade fel.

Jag förstår inte hur författaren lyckas göra så att 69 kapitel slutar intressant, så att jag sträckläser den. Möjligtvis att jag störde mig på att vartannat kapitel handlar om det förflutna, men man vande sig. Faktiskt var det intressant att se hur Pucks elvaåriga jag påverkar hennes handlingar fem år senare.

Jag önskar kanske att vissa kapitel kunde varit djupare än vad dem egentligen var.

Karaktärerna känns så otroligt verkliga. Det är nästan läskigt, men det gör boken läsvärd.

Betyg:   /10

/Devil