Samfundet bestämmer allt. Vad du ska göra, vem du ska älska och när du ska dö.

Men vad händer om du blir kär i någon annan, i någon som inte är din perfekta match?

När den rätta kärleken ställs mot din sanna kärlek, och du måste välja?

Jag fastnade direkt. I början och slutet slukade jag verkligen den. Men större delen av boken kändes utdragen och ganska händelselös. Visst hände det saker, men ingenting som skakade om mig och fick mig att fortsätta läsa.

Vissa saker påminner väldigt mycket om Hungerspels-trilogin. Triangeldrama och ett väldigt kontrollerande samhälle, fast där slutar egentligen likheterna.

Jag tycker inte om karaktärerna, speciellt inte huvudpersonen Cassia. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, det bara är så.

Matchad får   /10. Boken är skriven på ett väldigt bra sätt, vilket drar upp betyget.

 /Devil

Helena Hamilton är otroligt stark och snabb, och hon är jätteblyg. Så blyg att hon mår fysiskt illa vid uppmärksamhet. Men det är svårt att inte dra till sig uppmärksamhet när man är lång och "vacker som en gudinna". Helena bor på den lilla ön Nantucket med sin ensamstående pappa. Hela hennes liv vänds upp och ner första gången hon ser Lukas Delos. Han är den ända som någonsin har fått henne att känna hat, trots det känner hon sig väldigt dragen till honom. I takt med att hon lär känna honom börjar sanningen att visa sig och det kanske ligger något i uttrycker "vacker som en gudinna"...

Helena är nog den bästa bok som jag har läst hittills. Så fort jag började att läsa den kunde jag inte lägga boken ifrån mig. Den har allting som jag önskar i en bok. Den har fantasy, äventyr, kärlek och ett slut som gör det omöjligt att vänta tills nästa bok. Det ända som är lite irriterande var att jag var tvungen att vänta i ett år innan fortsättningen kom ut. Den är väldigt bra skriven och man kan inget annat än att ryckas med i handlingen och känslorna.

Helena får  av 10 änglar.

//Angel

Bok 1  Bok 2

Bitterblue har nu regerat över sitt land i åtta år och börjar inse att allt inte går så bra som det kunde ha gått. Hennes sekreterare överöser henne med pappers arbete som för det mesta är helt betydelselöst. När hon försöker att göra något produktivt så hindrar de henne. Efter ett tag tröttnar hon på det och börjar att smyga ut på nätterna för att kunna utforska sin stad. Första kvällen råkar hon komma till en av stadens många sagorum. Där träffar hon två tjuvar som kommer att spela en viktig roll i Bitterblues letande efter sanningen om sin far. 

Hemligheternas rike är spännande och ett bra avslut för serien. Den binder ihop de tidigare böckerna även om det inte verkar så först. Man måste läsa nästan halva boken för att förstå hur det hänger ihop vilket jag tycker är lite dåligt, men förutom det var den bra.

När man läser kan man verkligen känna känslorna som karaktärerna känner. man rycks med i äventyret och händelserna. Ett roligt inslag tycker jag är att författaren förklarar hur chiffer fungerar och att hon i slutet skriver lite om olika karaktärer som varit med i boken.

Hemligheternas rike får   av 10 änglar.

//Angel

Sophie är dotter till den världskända skräckfilmsregissören Spooky Stone. När hennes föräldrar flyttar från Los Angeles till den pyttelilla "staden" Mythic, lovar hon sig själv att så fort som möjligt återvända till LA.

Sophie får snabbt tre nya vänner, men börjar snart misstänka att det någonting konstigt med dem. Och med henne själv...

Med tanke på att titeln är Häxskolan trodde jag faktiskt att alla på skolan skulle vara häxor, ungefär som Hogwarts i Harry Potter-serien. Det visade sig vara tvärtom, och jag blev ganska besviken.

Sedan har ingen av karaktärerna någon personlighet. Möjligtvis huvudpersonen Sophie, men hon är extremt irriterande och ger mig huvudvärk.

Vissa av karaktärerna försvinner sådär helt plötsligt och kommer aldrig tillbaka. Jag hade gärna träffat dem igen.

Och det som är mest irriterande av allt; skolans populäraste tjej ser ut precis som Barbie, med alla rosa kläder och blont hår och bla bla bla... Fast ond då, givetvis. Kunde inte författarna haft lite mer fantasi?

Betyg:  av 10.

/Devil

Tidstornador härjar på jorden. Människor, hus, och bilar flyger upp i luften för att sedan försvinna. Ingen förstår vad som händer förutom 11-åriga Silver och en mystisk man, Abel Darkwater. Båda söker efter Tidväktaren, uret som styr tiden i hela universum. Men Tidväktaren är borta och ingen vet var den finns.

Alltså, jag är fullt medveten om att jag köpte en fantasy, men jag var inte riktigt beredd på det här. Ullhåriga mammutar och ett ställe i rymden (format som Vatikanen) där alla döda påvar samlas (?)... Eller kanske ännu mer fantasifullt, en kolsvart kanin lika stor som en ponny som ägnar dagarna åt att spionera på huvudpersonen (hur tänkte författaren där ???).

I vilket fall som helst, så är den här boken sprängfylld med fantasi, vilket jag tycker om. Kanske lite väl mycket ibland.

Tidväktaren är en ganska komplicerad bok och författaren gör det inte bättre genom att förklara allting på ett väldigt jobbigt sätt. Jag minns att jag läste den när jag var runt 11 år, och då hade jag svårt att förstå allting. Nu, tre år senare, förstår jag allt men jag skulle definitivt förklarat det på ett bättre sätt.

Tidväktaren får   djävular av mig. Egentligen förtjänade den bara 5, men den får ett plus för Bigamisten (den svarta kaninen) som jag tyckte väldigt mycket om.

/Devil

Efter att tretton solsystem erövrats bröt ett galaktiskt krig ut. Jorden förlorade och den då betydligt mindre befolkningen isolerades. Den enda utomjordiska ras som överlevde var vrenerna. Vrenerna fångades och tränades för strid.
Hundratals är senare hittar femtonåriga Anya en döende vren och tvingar den att svära ägareden. Vad hon inte inser är att från och med den stunden finns det ingen återvändo. Anya dras in i värld full med bedragare, mördare och måste förhindra att ytterligare ett galaktiskt krig inträffar.

Jag gillar vrenerna, även om de i min fantasi ser ut som jättestora grävlingar. Jag gillar delvis konceptet om andra världar och galaktiska krig. Det var de enda bra sakerna jag kunde komma på om den här boken.
Huvudpersonen är stundtals väldigt irriterande. Alla karaktärer är mer eller mindre irriterande. Jag blir irriterad på den boken överhuvudtaget. Uttrycket "Rymdars" används alldeles för ofta och jag fick en stor lust att kasta boken i väggen (tur att jag inte gjorde det eftersom boken inte är min).

På sidan 70 kommer det helt plötsligt in att huvudpersonen har en gåva. Sidan 70!! Är inte det något som man brukar berätta i början?! Sedan står det att gåvan är en bieffekt efter ett experiment, ingenting mer. Ingenting om hur det är att leva med gåvan, eller hur många som har den.

Vren får   /10.

Och nej, jag kommer inte att läsa fortsättningen. Det skulle vara en bestraffning.

/Devil

Bok 1

De utvalda börjar andra året på gymnasiet. Ju längre tid som går, desto mer uppenbart blir det att någonting är väldigt fel i Engelsfors. Sommarvärmen är olidlig, skogen dör och de utvalda får allt fler tecken på att demonerna är närmare än någonsin. Hotet kommer från ett håll ingen hade kunnat förutse...

Wow! Eld är minst lika bra som Cirkeln. Det är det enda som går att säga utan att fullkomligen avslöja hela handlingen.

Karaktärerna är ännu djupare än förut (trodde inte ens att det var möjligt), ingenting är förutsägbart och den är olidligt spännande. Händelserna avlöser varandra, det blir aldrig tråkigt och det går heller inte för snabbt. Det känns som om författarna har planerat hela boken och det känns rätt skönt. Inget velande eller onödiga händelser.

Tyvärr släpps inte Nyckeln, den sista boken, förrän i slutet av detta år. Beklagligt, men inget man direkt kan göra någonting åt (förutom att läsa Cirkeln och Eld om och om igen ).

Eld får   utav 10.

/Devil

Egentligen hade jag inga tankar på att skriva en recension om Cirkeln. Jag hade tänkt skriva om De Utvalda: Hemligheternas rike, men där stoppade Angel mig. Tydligen var det "hennes serie" att recensera. Då gick jag biblioteket för att låna en ny bok. Givetvis lyckades jag hitta den sämsta boken jag har läst på länge (passande att jag glömde den i skåpet nu när vi ska vara lediga i 6 dagar ). Så varför inte läsa om Cirkeln och Eld? 

Minoo, Anna-Karin, Linnéa, Vanessa, Elias, Rebecka och Ida går första året på Engelsfors gymnasium. Vad de inte vet är att de är de utvalda, som ska stoppa ondskan för att ta över världen. En natt, då månen är blodröd, förs de utvalda till en övergiven nöjespark där de får veta att utan varandra kommer de inte att överleva. Gruppen upptäcker sina fantastiska krafter, men är det redan för sent? Kommer de onda demonerna krossa de utvalda och ta över världen?

Ja, den där beskrivningen av handlingen säger egentligen ingenting. Cirkeln är en stark bok och karaktärerna känns otroligt levande på något sätt. De är komplicerade men samtidigt enkla, precis som riktiga personer (ett enormt stort plus för det). Jag blev inte helt såld på Cirkeln första gången jag läste den, men nu förstår jag inte riktigt hur jag kunde känna så.
Att boken är på svenska och inte har översatts är helt fantastiskt. Jag har längtat efter en svenskskriven bok som tvärtemot engelskskrivna böcker inte är halvt förvirrande för att översättaren själv inte förstått. Böcker är alltid bäst på sitt originalspråk. 

Betyg:

Det högsta jag kan ge en bok som den här. Hungerspels-trilogin är den enda som verkligen förtjänar en 10, den spelar i en egen liga. Och ett minns för att det aldrig skrivs ur Idas perspektiv.

/Devil